Subway to Venus
Klockan är 11.54 och jag sippar te, vilket är gött i bött. Jag har blivit otroligt vuxen faktiskt. I morse ställde jag klockan och gick upp, trots ledighet, visserligen inte förrän klockan 11, men ändå. Gjorde mig frukost med kokt ägg, te och apelsinjuice. Vuxenpoäng, kaching! Jag inmundigade min fina frulle samtidigt som jag läste tidningen. Både Kristinehamnsposten och Expressen. Sen ringde jag till Djurhemmet och gjorde en anmälan om försvunnen katt, ja, man kan göra så, och nu känner jag mig bara allmänt redig.
Nu är planen att ta en dusch för att sen svassa runt i morgonrock och turban i bästa husmorsanda och städa lite. Eller ganska mycket. Det ser som vanligt ut som efter kriget när jag har far't fram, och det ska åtgärdas!
Igår hade jag återigen en fullspäckad dag som avslutades med häng med Frugan på kvällen. Jag hade rätt angående Pollyn, hon kom hit givetvis. Innan dess åkte vi till Lundsberg och la lappar i brevlådor. Vi tutade på Lundsbergs-elever och blev utskällda och utylade av en hund-fan. Skrämdes halvt ihjäl.
Efter våran trevliga roadtrip åkte vi hem till varsin lya och efter ett tag ramlade hon tillbaka in hemma hos moi. Vi klämde två rullar och jag somnade när andra filmen var halvklar. Vaknade klockan 2 av att filmen var slut och Sara skulle åka hem. Men vi hann i alla fall med att skratta ihjäl oss åt Joan Cusack som har typ det roligaste utseendet och beteendet någonsin. Hon skakar som en Parkinsons-patient och är allmänt törr. Bjuder på en bild på quinnan i fråga:
Ja. Så vi hade en trevlig kväll utan tvekan.
Nu ska jag ta tag i den där städningen och dessutom ringa polisen och göra en katt-anmälan där, för det kan man minsann också göra sa dom på Djurhemmet. Jävligt seriöst det här med bortsprungna djur ändå.
Lord of This World
Idag är jag återigen ångestfylld. Damn! Men det har faktiskt inte med att göra att jag oroar mig för att jag gjorde något dumt igår, för det tror jag faktiskt att jag lyckades bespara mig själv och andra. Men förra söndagen var jag så JÄVLA redig, och lovade mig själv att det minsann inte skulle bli någon mer utgång i Kristinehamn innan flytten, eftersom det är mer regel än undantag att det suger något enormt. Men ack så fel jag hade! Råkade givetvis hamna på lokal ändå. Well well. Nya tag nästa helg då jag förhoppningsvis kan hålla mig borta.
Nu ska jag ut på äventyr. Jag ska till Ty och försöka fånga in vilddjuret från hagen, vilket är svårt, svårt, svårt. Och sen ska jag till Lundsberg och leta efter bortsprungen kisse. Ska sätta upp lappar och hoppas på samtal från någon Stockholms-snobb om upphittad katt.
Mamma ska jobba ikväll och jag blir lite ledsen i ögat. Har verkligen ingen lust att sitta ensam i regnet. Ska fråga frugan om hon vill komma hit och se på film. Jag har ju Polly att locka med, så det kanske går.
Tidning med söndags-bilaga ska också inhandlas, för det är faktiskt så jefla trevligt att bläddra i.
Nu kommer det åska tror jag.. bäst att bege sig!
Castles Made Of Sand
Mornin'
Är det verkligen bara jag i hela Sverige som tycker att Carolina Gynning är så jävla ful? Hon är inte snygg bara för att hon råkar klä sig snyggt och jobba på Förkväll (Eller vad fan det heter). Faktiskt.
Happ.
Igår var jag i Charlestown hos bigbro. Min framtida sambo var också där och vi planerade så smått inför stundande flytt. Kinda cool.
Idag har jag fullt upp igen. Jag har blivit populär i min frånvaro tror jag. Jag ska träffa Amanda om ett tag, sen Agnes och Sara, sen Alicia. Och innan dess ska jag handla med mi madre. Och allt detta med en VAGEL I ÖGAT! Finns det något roligare? Det är vidrigt o-snyggt, det gör ont, det kliar, det lyser rött. Man känner sig alltid lite extra fin med en vagel i ögat. Truly.
Det där med Carolina Gynning var bara en parantes. Dock en jag gått och funderat på ett tag, och nu kom jag på en till! What's the deal with Lindsay Lohan? Varför tycker alla att hon är så hysterie-snygg, när hon ser ut som en fake-blond bult med Homer Simpson-mun? (Homer-mun innebär att man är mörkare runt munnen eftersom man har skäggväxt där.)
Regnet det bara öser ner.
Igår hade jag dom sjukaste cravings jag någonsin haft. Efter mitt mycket efterlängtade första inlägg satte jag mig i soffan igen. Det började en film, och suget efter chips satte in. Jag smsade pappa och frågade om han kunde komma med chips, men icke. Jag började febrilt leta i alla kökets skåp efter något gott. Fanns ingenting. Absolut nada. Det slutade med att jag hällde upp okokta makaroner i en skål och åt det. Det var ganska gött och knaprade om inte annat väldigt trevligt, så när första skålen tog slut tog jag en till. Jag kände mig jätteduktig som åt pasta istället för chips. Det vill säga tills jag insåg att jag just ätit typ 5-6 stora portioner mat. Det botade suget åtminstone. Det var ju... bra.
Idag kommer mommo hit och hälsar på. Henne har jag inte sett sen studenten, så det ska bli jättemysigt. Hon borde vara här typ, när som helst. Så jag ska nog sätta på kaffe och trycka näsan mot fönstret så jag ser när hon rullar in.
Bror och jag i fina Visby.
Catholic School Girls Rule
På begäran av Alicia bestämde jag mig för att börja haffsa blogg igen. Jag har ingen aning om hur länge det kommer hålla, men jag ska försöka. Jag har ju insett att det faktiskt är ganska roligt att skriva, även om statistiken ligger på tre träffar per dag. Jag får skriva för min egen och Alicias skull helt enkelt. Det är ju helt klart två jävligt bra skäl.
Det har hänt väldigt mycket sen jag skrev sist, så klart, eftersom det var typ mer än 6 månader sen. Jag har tagit studenten, vilket var helt jävla magiskt. Helt klart en helg jag aldrig någonsin kommer glömma eller sluta tänka på. Det var perfekt på alla vis. Indeed.
Jag har även spenderat två hela månader i Usa med min fader. Jag kom hem fattig på pengar och rik på erfarenheter. Det var helt jävla fantastiskt rakt igenom och jag skulle inte ändra på någonting om jag kunde.
Nu väntar Köpenhamn och vuxenlivet. Det ska bli spännande helt klart. Dit ska jag flytta minsann. Och spara pengar för att sen resa med min micket micket goda vän Sonya. Som jag skrev i mitt sista inlägg på resedagboken: It's the end of an era. Men det är helt klart början på en ny också.
Idag har jag ridit häst. Jag är ju HannaHorseGirl och måste därför leva upp till namnet. Det är en häst i min sköthästs hage som har vårtor på hela mulen. Det är tamigfan det vidrigaste jag någonsin har sett. Det värsta är att hästkraken vill gosa med mig hela tiden, och kommer nära med ansiktet. Men jag vill INTE klappa en häst som har gonorré i ansiktet så jag fryser ut honom.
När jag kom hem spenderade jag eftermiddagen med att ömsom hets-grina ömsom hets-äta. Min kissemissekatt Cornelis är nämligen bortsprungen och varje gång jag tänker på det gråter jag som ett barn. Vart är han i världen? Lundsbergs mörka skogar har lurat bort honom och det gör mig jävligt förbannad.
Efter några sessioner av hets-ätning och hets-gråtning tog jag mig samman, duschade, och gjorde mig bekväm i soffan med rödvin och choklad. Två ingridienser som kan lindra alla problem. Åtminstone för ett tag.
Jahaaa.. Jag är tydligen fortfarande inte alls bra på det här med blogg. Eller så är jag trögstartad bara. Det återstår att se!
Här är Alicia i sin Mastis-outfit.
Här är jag i min nya pool.
Här är min bortsprungna monorail-katt som bebis.
Nu ska jag titta vidare på Biggest Loser. Bästa programmet evvah att kolla på om man vill känna sig liten och smärt.