Catholic School Girls Rule
Hej!
På begäran av Alicia bestämde jag mig för att börja haffsa blogg igen. Jag har ingen aning om hur länge det kommer hålla, men jag ska försöka. Jag har ju insett att det faktiskt är ganska roligt att skriva, även om statistiken ligger på tre träffar per dag. Jag får skriva för min egen och Alicias skull helt enkelt. Det är ju helt klart två jävligt bra skäl.
Det har hänt väldigt mycket sen jag skrev sist, så klart, eftersom det var typ mer än 6 månader sen. Jag har tagit studenten, vilket var helt jävla magiskt. Helt klart en helg jag aldrig någonsin kommer glömma eller sluta tänka på. Det var perfekt på alla vis. Indeed.
Jag har även spenderat två hela månader i Usa med min fader. Jag kom hem fattig på pengar och rik på erfarenheter. Det var helt jävla fantastiskt rakt igenom och jag skulle inte ändra på någonting om jag kunde.
Nu väntar Köpenhamn och vuxenlivet. Det ska bli spännande helt klart. Dit ska jag flytta minsann. Och spara pengar för att sen resa med min micket micket goda vän Sonya. Som jag skrev i mitt sista inlägg på resedagboken: It's the end of an era. Men det är helt klart början på en ny också.
Idag har jag ridit häst. Jag är ju HannaHorseGirl och måste därför leva upp till namnet. Det är en häst i min sköthästs hage som har vårtor på hela mulen. Det är tamigfan det vidrigaste jag någonsin har sett. Det värsta är att hästkraken vill gosa med mig hela tiden, och kommer nära med ansiktet. Men jag vill INTE klappa en häst som har gonorré i ansiktet så jag fryser ut honom.
När jag kom hem spenderade jag eftermiddagen med att ömsom hets-grina ömsom hets-äta. Min kissemissekatt Cornelis är nämligen bortsprungen och varje gång jag tänker på det gråter jag som ett barn. Vart är han i världen? Lundsbergs mörka skogar har lurat bort honom och det gör mig jävligt förbannad.
Efter några sessioner av hets-ätning och hets-gråtning tog jag mig samman, duschade, och gjorde mig bekväm i soffan med rödvin och choklad. Två ingridienser som kan lindra alla problem. Åtminstone för ett tag.
Jahaaa.. Jag är tydligen fortfarande inte alls bra på det här med blogg. Eller så är jag trögstartad bara. Det återstår att se!
Här är Alicia i sin Mastis-outfit.
Här är jag i min nya pool.
Här är min bortsprungna monorail-katt som bebis.
Nu ska jag titta vidare på Biggest Loser. Bästa programmet evvah att kolla på om man vill känna sig liten och smärt.
På begäran av Alicia bestämde jag mig för att börja haffsa blogg igen. Jag har ingen aning om hur länge det kommer hålla, men jag ska försöka. Jag har ju insett att det faktiskt är ganska roligt att skriva, även om statistiken ligger på tre träffar per dag. Jag får skriva för min egen och Alicias skull helt enkelt. Det är ju helt klart två jävligt bra skäl.
Det har hänt väldigt mycket sen jag skrev sist, så klart, eftersom det var typ mer än 6 månader sen. Jag har tagit studenten, vilket var helt jävla magiskt. Helt klart en helg jag aldrig någonsin kommer glömma eller sluta tänka på. Det var perfekt på alla vis. Indeed.
Jag har även spenderat två hela månader i Usa med min fader. Jag kom hem fattig på pengar och rik på erfarenheter. Det var helt jävla fantastiskt rakt igenom och jag skulle inte ändra på någonting om jag kunde.
Nu väntar Köpenhamn och vuxenlivet. Det ska bli spännande helt klart. Dit ska jag flytta minsann. Och spara pengar för att sen resa med min micket micket goda vän Sonya. Som jag skrev i mitt sista inlägg på resedagboken: It's the end of an era. Men det är helt klart början på en ny också.
Idag har jag ridit häst. Jag är ju HannaHorseGirl och måste därför leva upp till namnet. Det är en häst i min sköthästs hage som har vårtor på hela mulen. Det är tamigfan det vidrigaste jag någonsin har sett. Det värsta är att hästkraken vill gosa med mig hela tiden, och kommer nära med ansiktet. Men jag vill INTE klappa en häst som har gonorré i ansiktet så jag fryser ut honom.
När jag kom hem spenderade jag eftermiddagen med att ömsom hets-grina ömsom hets-äta. Min kissemissekatt Cornelis är nämligen bortsprungen och varje gång jag tänker på det gråter jag som ett barn. Vart är han i världen? Lundsbergs mörka skogar har lurat bort honom och det gör mig jävligt förbannad.
Efter några sessioner av hets-ätning och hets-gråtning tog jag mig samman, duschade, och gjorde mig bekväm i soffan med rödvin och choklad. Två ingridienser som kan lindra alla problem. Åtminstone för ett tag.
Jahaaa.. Jag är tydligen fortfarande inte alls bra på det här med blogg. Eller så är jag trögstartad bara. Det återstår att se!
Här är Alicia i sin Mastis-outfit.
Här är jag i min nya pool.
Här är min bortsprungna monorail-katt som bebis.
Nu ska jag titta vidare på Biggest Loser. Bästa programmet evvah att kolla på om man vill känna sig liten och smärt.
Kommentarer
Postat av: Simone
FINALLY!
Postat av: hanna
haha. som du har VÄNTAT!
Trackback
