.

Men HERREGUD!
I morgon flyttar jag alltså till Köpenhamn med min vapendragare Sonya. Jag, i all min naivitet, trodde att det skulle va svinlätt att packa. Slutade med att jag spenderade hela jävla morgonen med att nästan gråta och försöka bestämma vad som skulle med och inte. Waddahäll. Det är jättekrångligt.
Nu har jag åtminstone fått ihop en resväska. Det där var en underdrift. Väskan är så full som en väska kan vara, och det ligger fortfarande grejer runt om som måste pressas i innan avfärd.

Kan inte riktigt förstå att jag flyttar hemifrån i morgon. Shiiiet. Jag är ju ett barn fortfarande. Jag kan heller inte riktigt förstå att jag flyttar till KÖPENHAMN, med en av mina absolut närmsta vänner. Jag är helt övertygad om att det kommer bli grymt. I morgon kväll kommer vi sitta på nån pub och ta vår första öl som sambos i Danmark. Vilket jävla gött liv ändå.

Kommer sakna alla kompizar jättemycket. Men ALLA ska komma och hälsa på, det har jag bestämt.
Kommer sakna mina päron jättemycket också. Mina tryggheter här i världen. Men nu är jag ju på pappret stor och måste ta tag i mitt liv. Och jag säger det igen: Jag tror att det kommer bli grymt.

Mamma kommer hem senare idag efter att ha varit borta en vecka. Det känns som om vi kommer hinna ses två minuter innan jag sitter på tåget mot mitt nya liv. Tur att det finns telefoner ändå.

Näni! Nu byter jag ämne.
Igår var jag vider-bakfull. Min sista helg i Kristinehamn avslutades med efterfest långt in på småtimmarna, och jag klagade minsann inte då, men JÄVLAR vad bakfull jag var igår.
Idag är det dock en ny dag, tack och lov, och illamåendet är ännu en gång borta. Tackar!

Caps-lock är en JÄVLIGT BRA UPPFINNING, förövrigt.

Nu ska jag försöka panik-packa det sista, ringa min sambo, laga mat och ta en dusch. Får säkert gå ut och springa ett varv runt kvarteret också, för att lugna ner mig.

Okej, alla mina 12 läsare, sista inlägget på svensk mark. Vi hörs i Danmark!